onsdag 17 december 2014

Får man vara nyfiken?

Jag fick frågan i kommentarsfältet av Bara Anna.
Får jag vara nyfiken och fråga om ni har några barn?
Klart man får vara nyfiken!
Sen är det inte säkert att jag vill svara på alla frågor,
men mycket av mitt liv delar jag gärna med mig.
Och på just denna fråga kan jag svara;
Nej, vi har inga barn.
Min man har en son sen tidigare som är 24 år.
Men jag har inga barn.
Jag har faktiskt aldrig känt längtan efter barn och 
då tänker jag inte sätta några liv till världen heller.
Men ni ska veta att jag har fått försvara mig genom åren.
Klart man ska ha barn!
Men för mig har det inte varit klart.
Min man är nöjd med att ha fått en son 
och vill inte heller har fler barn.
Så vi är överens.
Annars hade det nog varit svårt.
För det är en stor fråga och att sätta liv till världen 
är inget man ska göra lättvindigt.

Är det något annat ni undrar över?
Skostorlek?
Jobb?
Hur vi bor?
Fråga, så kanske jag svarar!

Nu är det dags att ta tag i arbetsdagen.
Ikväll har vi julfest på jobbet.
Kul!
Önskar er en fin onsdag.

Kram Helén

10 kommentarer:

  1. Jag känner verkligen igen mig där, ville inte heller ha barn under lååång tid och hjälp vad man får försvara sig. Och sedan när det ändå blev barn så fick jag förklara mig även med det....
    Jag förstår ditt val helt och hållet. Barn är inte alltid meningen med livet.
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Det där med barn är verkligen ett känsligt ämne.
    Jag fick höra en gång att jag var självisk som valde bort den gåvan.
    För mig är det tvärtom. Barn är just en gåva, en sann gåva.

    Det är inget man skaffar eller som man har för att man bör ha det för att passa in i en mall. Och jag älskar barn. Men ville inte ha några själv.
    Det vore galet själviskt och fruktansvärt egoistiskt att försöka få barn när man egentligen inte vill tänker jag. För vad blir man då för mamma?
    Barn är ju ingen statuspryl utan en gåva som sagt.
    Bra skrivet av dig!

    Och ha nu en kul fest ikväll /Kram Hannis

    SvaraRadera
  3. Det är verkligen inte självklart för alla. O jag tror fler borde ta sig en tankeställare om det verkligen var så att de ville ha barn... Barn har man hela livet och em ska man ta hand om och de är ens ansvar. Tyvärr finns det ju alltför många som mest ser sina barn som en belastning och det tycker jag är grymt och sorgligt.
    Så jag tycker det är starkt av dig att skriva om det här.
    Själv har jag alltid velat ha ha barn och hade hoppats på att T skulle ha syskon, men så blev inte livet för mig och då är jag så lycklig för det jag har nu.
    Ha de fint!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  4. Hallå där!
    Vilket fint och modigt inlägg!
    Jag visste tidigt i livet att jag ville och skulle få barn på det ena eller andra sättet... när jag var yngre kunde jag nog inte alls förstå att man inte ville ha några. Nu har jag genom livet träffat på flera som valt bort barn och det är ju deras val. Precis som du och flera skriver här är det ju en gåva som man ska ta emot bara om man vill ha den. Det finns allt för många oönskade barn här i världen. Jag känner särskilt en tjej som medgett valt bort barn..aldrig känt att hon skulle passa som mamma.....därför är det så lustigt att just hon är så otroligt barnkär och så otroligt bra med barn....eller kanske är det just därför... hon känner ju ingen press o stress, oro och prestationsångest.
    Jag älskar mina barn över allt annat såklart...men jag kan ärligt säga att de är inte den enda meningen med livet...så jag förstår mycket väl att om man inga har...då har man något annat...;)
    Stor kram till dig!
    Katarina

    SvaraRadera
  5. Det här med att skaffa barn eller inte är en frågeställning jag skulle kunna ge ett långt svar på, men det får bli någon annan gång på en annan plats.
    Den som inte har barn får ofta stå till svars för varför, men de som skaffar barn får sällan frågan varför de valt att sätta barn till världen.
    Nej, nu ska jag inte gå igång…
    Kram M.E

    SvaraRadera
  6. Håller helt med dig, man gör som man vill. Jag ville länge inte ha barn, har aldrig behövt förklara mig... Eller så valde jag att inte lyssna.
    Ändrade mig och det ångrade jag inte heller.
    Kul att se dig idag.
    Kram

    SvaraRadera
  7. Tänk att man ska behöva förklara sånt. Försvara sina val. Ska man då skaffa barn för att andra ska bli nöjda? Så dumt. Jag har alltid längtat efter barn så jag kan inte förstå att man inte längtar men jag accepterar självklart ditt beslut och tycker inte att de är något konstigt. Alla är vi olika och vill och behöver olika saker i livet. Kram

    SvaraRadera
  8. Trist och jobbigt att behöva försvara sina livsval om och om igen, oavsett om det är att inte skaffa barn, att inte jobba, att jobba mycket, att inte dricka alkohol, att inte fira jul eller att gilla nån av samma kön. Vi säger att vi gillar olika, men tittar snett på de som sticker utanför normen...
    Men nyfiken är jag, du får gärna berätta vad du jobbar med och hur ni bor - om du vill dela med dig:)!

    SvaraRadera
  9. Det där känner jag igen... den frågan fick jag ofta när jag levde i relationer.. och på den tiden ville jag inte ha det och sa ärligt att fortsätter det vara så kommer jag inte skaffa några. Nu känner jag att jag vill ha barn men vet att det kanske är försent och eftersom jag lever ensam så förlikar jag mig mer och mer med att det nog inte blir så. Men jag ångrar ingenting. Nu hamnar jag också ofta i antagandet att jag har barn och lever i en relation och så får jag markera mitt avvikande från normen med att påpeka att det gör jag inte..
    Men eftersom jag inte är så intresserad av skostorlekar så ställer jag istället frågan: Vad drömmer du om? Vad har varit det viktigaste livet lärt dig? Men det är bara om du har lust och tid att svara på dem som du gör just det :) Men det är sånt som jag tycker är intressant..
    Kramar från Liv och hoppas du har fina dagar

    SvaraRadera